fredag 29 november 2013

Rädda Samvetet

De finns där. Jag finns här. Jag menar mig förfasas över barnens utsatta position. Sympatiserar med Rädda Barnen. Men gör inget. Vad gör jag för kvinno- och tjej-jourerna? Jag vet ju att tjejer blir misshandlade och förföljda. Jag vet att papperslösa förföljs och behandlas som tredjeklassens medborgare utan medborgarskap. Jag går förbi tiggare som bara sitter där stilla i minusgraderna. Jag får inte det där onda i magen av barn som far illa, tjejer som misshandlas eller människor som flygs tillbaka till tortyr och avrättning. Det onda kommer av mitt medvetna val att inte ge tillfällig ekonomisk hjälp. Åt barn med cancer. Åt krigsbarn i Syrien. Åt någon alls. För jag hjälper ingen alls. Varken ekonomiskt eller praktiskt. Jag kan ju köra med att jag gärna betalar skatt för goda ändamål. Jag förföljer inte barn, kvinnor och papperslösa. Men vad gör jag? Ingenting! Jag lär inte göra något heller. Tar hellre en öl och en kebab. Och tycker på något sjukt sätt att det känns rätt. Medborgarnas, oavsett om det är utsatta barn, förföljda kvinnor eller gömda människor utan medborgarskap, rättigheter ska vara säkrade i vårt rättssystem. Nämnda organisationer ska ha statligt stöd. Mer juridik och fler sanningskommissioner. Varför kräver jag då detta? För de drabbade eller för mitt eget samvete? Jag vet inte ... tycker att vi ska ta vara på varandra tillsammans. Och gemensamt stödja de organisationer som verkar för de drabbade.

Inga kommentarer: