fredag 29 juni 2012

Klasshat?

Det har ett bra tag debatterats om och kring "klasshat" i etablerad svensk media (typ Aftonbladets kultursidor som typ bara jag i min Aftonbladet-läsande bekantskapskrets läser och älskar). Klasshat.... den kulturella medelklassen debatterar om det är bra eller dåligt. Själv är jag övertygad om att hat är tärande. Jag har svårt att ta kungafamiljen och "överklassafari" på allvar. Det tycks handla om människor som lever i sina egna reservat. Så långt ifrån mig man bara kan komma (annars har jag hela världen kring mig i min lilla förort). Men även jag kan känna hat. Mot de som ser ner på och försöker sätta sig på mig eller på de som jag tycker om. Jag har som feminist mycket mer till övers för Eddie Meduza-älskande raggarbrudar som pratar om "snus, mus och brännvin" på klingande västgötska än jag har för märkvärdiga och föraktfulla genusvetare i storstäderna. Det känns liksom mera in på skinnet. Eller snarare hjärtat. Man blir för den delen inte bättre av att vara arbetarklass, kvinna, invandrare eller HBTQ-person. Förtryck har ju ofta en negativ verkan. Klassklyftor, patriarkat, rasism och homofobi skapar aldrig något gott då det av naturen är av ondo. Men det kan väcka den starka känslan, vreden och beslutsamheten att göra slut på skiten. Och det är gott. Och rättfärdigt. Och jag är klart på!

Åsa Linderborg - Folkliga, festliga och föraktade

För den som, liksom Åsa Linderborg ovan, saknar en diskussion om "det folkförakt som slungas mot dem som spelar på Bingolotto, firar sommaren i en husvagn eller styr semesterkosan till lågprisvaruhuset i Ullared" vill jag varmt rekommendera Magnus E Marsdals ytterst läsvärda Högerpopulismen dissekerad om anhängarna till norska Fremskrittspartiet. Där ägnas mycket utrymme och statistik kring just "högt och lågt" i kulturella sammanhang. "Kulturelitens" folkförakt som driver "vanligt folk" med sin "vulgära smak" i armarna på högerpopulisterna. Och det är motsvarande människor som röstar på Jimmie Åkesson här hemma. Och där har vi inom vänstern det största ansvaret. Varför inte börja med att inte själva ägna oss åt folkförakt?

6 kommentarer:

Anonym sa...

postironiker?
redan på 70-talet var dansband påbjudet av originalklasshatarna ("errarna") i Götet då det var arbetarnas "mösik"
mången röd anti-hippie i dessa kretsar sågs plötsligt på Rondo med utsvängda böxer och breda kavajslag
Kärleken blev dock inte så långvarig då man från den del av det framtida "prollettariates duktatur" som kom från akademin hade svårt att i längden fördra de speldoseaktiga framförandet med enkla ackordföljder och väl konservaktig textsmak
Inte heller verkade "trasprölletariets" förtappade på polketten speciellt imponerade av arbetaklassr-dansbandet som KPML(r) själva bildade och där marxistiska perspektiv smögs in i textraderna

Anonym sa...

Hat tillbaka som politiskt korrekt kraft

"Bögeriet" var en annan grej.
Eftersom arbetarklassen verkade hata homosexuella så vart detta den korrekta linjen även för en rättrogen "errare".
Sodomi kallades det och hade enligt analysen också sina rötter i klasskampsanalysen - borgarklassen vart dekadent och skulle en arbetare upptäckas som hade sådana böjelser så kunde ett rejält sommarläger bota "avvikelsen" om inte det folkliga föraktet lyckades mobba ihjäl först.
Om detta inte gick så vart det utrangering till trasproletariet även vad gällde sexuell läggning.

Blir lite orolig för linjen som antyds i vänstern just nu att eftersom SD tycks ha kanaliserat hatkraften hos den rest av genuin arbetarklass man vill förhålla sig till så är det plötsligt hat som hat vad gäller klass mot klass

Visst det är enna en go stämning hos verklighetens folk - enkla ackord och raka hatobjekt.

KD, SD, HD det kan kvitta - gött mos hursom

Caligula sa...

Tack för dina kommentarer! Då jag själv var go "errare" när det begav sig känner jag igen mig både vad det gäller dansbandsvurmet och homofobin. Jag kan berätta hur mycket skrattframkallande som helst. Jag är dock orolig att du själv konstruerar konstruerar en lägre människa efter tycke och smak att se ner på: simpla ackord, simpla själar... Jag personligen lyssnar inte på dansband även om min kära mamma både bott granne med och dansat till Lasse Stefanz. Jag sitterv och lyssnar på Manowar just nu. Och dricker Coops snabbkaffe. Typ samma sak väl?

Anonym sa...

inga problem tack för hu
du läser mig lite fel vad gäller syftningarna
jag gillar en del dansband men älskar country, hardcore disco och religiös reggae själv
simpla ackord är också en favorit (speciellt i housetrance)
simpla själar är vi alla

Caligula sa...

Förlåt! Visst är vi alla skönt simpla själar! :-)

Anonym sa...

supreme t shirt
jordan
kyrie irving shoes
off white jordan 1
kyrie shoes
kevin durant shoes
off white outlet
goyard bag
hermes bag
goyard