Sen middag är god middag! Lax, broccoli och potatismos med smör och cayenne! Mat för en Kung! Innan OKEJ-filmen på tvåan som inte får missas!
OKEJ! Nostalgi! ♥
Nej, mer än bara nostalgi! Det handlar om hela den period som kom att prägla mig och göra mig till den jag ännu idag är! Mellanstadiet och högstadiet!
På den tiden fanns bara två ställningstaganden: hårdrockare eller synthare! Synthare innebar allt som inte var genuint hårdrock (hur mycket synth Van Halen än hade i Jump)! Hårdrockarna såg häftigast ut och var således (och rent faktiskt) bäst! Resten var följaktligen/föraktligen (och rent faktiskt) mesigt, tjejigt och töntigt! Syrran hade OKEJ-postrar på samtliga medlemmar i Depeche Mode på väggen! Jag på samtliga i Iron Maiden!
Herreys, Eddie Meduza, Venom och Luke Macahan! I en gudomlig blandning! Tjejerna på bilderna var såklart alltid intressanta! Redan innan puberteten! Och Sam Fox var topless i nummer efter nummer när hormonerna sprutade som fjortonåring! Timing! Hon har rätt i dokumentären: hon hjälpte en att "bli stor" (på flera sätt)! Och visst slås man av den sexuella jämställdheten på "utviken"?
Glättigt! Glyttigt! Alldeles, alldeles underbart! Minns bilderna, bildtexterna och reportagen som igår! Den svunna sagotid när Hem & Skola fixade att vi inte fick lyssna på hårdrock i skolan! Muahaha! We Are Satan´s People (eller var det Siewerts?)! \m/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar