"Att bli utnämnd till EU:s bästa finansminister 2011 är lite som att bli utnämnd till Afrikas bästa skidåkare. Du är bäst i ett gäng som har lyckats med att få en kris, som inte hade behövt sprida sig bortom Grekland, att orsaka enorm ekonomisk, politisk och mänsklig skada samt med stor sannolikhet åstadkomma ett förlorat decennium för Europa – helt i onödan.
Men Anders Borg är alltså bäst i gänget enligt brittiska Financial Times. Bäst i ett Europa som inte sedan första världskriget har varit så dominerat av högerregeringar och som nu riskerar att dra med sig hela världsekonomin utför stupet, inför en förstummad omvärld som inte begriper vad våra ledare håller på med.
Alla kandidater `har kollektivt varit försumliga och låtit en lätthanterlig kris utvecklas bortom all kontroll´ säger en av jurymedlemmarna uppgivet till tidningen.......
Anders Borg är på många sätt en skicklig politiker. Det är roligt för Sverige att han nu vunnit pris. Men utmärkelsen lär inte vara något han kommer att skryta om för barnbarnen.
Historikerna kommer att skriva spaltmeter om den här generationens europeiska ledare och den enorma ekonomiska och politiska skada de orsakade hela kontinenten.
Helt i onödan."
Martin Ezpeleta skriver i sin krönika:
"Men för tio år sen föll allt samman som ett korthus. Det nyliberala experimentet havererade. Vi, som varit IMF och de internationella låneinstitutens främsta elev blev nu utslängda från det utlovade Paradiset.
Det var mycket mer än en social och ekonomisk kris. Det var ett kulturellt uppvaknande. Ett smärtsamt, men nödvändigt bad av ödmjukhet och en insikt om att vi endast kan resa oss om vi tar hjälp av de som står närmast. Det vill säga våra latinamerikanska grannar. En ny period började. Tonårskrisen. Vi visade Europa och USA fingret. Vi slutade be om lån, vi slutade be om lov. Vi stärkte det regionala samarbetet – utan att förlora självständigheten! - vi sket i sparkraven från finansiärerna, vi valde själv våra allierade.
Och det gick bra. Vi reste oss på nio och tio år senare är det EU som är nere för räkning. Och det är vår möjlighet att fullborda emancipationen som inleddes för tvåhundra år sen.
För likt ett barn som vill frigöra sig från föräldrarna så räcker det inte med att ta avstånd från dem. Föräldrarna måste falla från piedestalen, barnet måste se och uppfatta att föräldrarna är ofullständiga, fulla av brister, motsägelser och frustrationer, som barnet självt. Först då kan man frigöra sig.
Idag kommer unga, arbetslösa spanjorer och läser på våra universitet – gratis och öppna för alla; forskare och politiker studerar och applåderar den argentinska återuppståndelsen och latinamerikanska utvecklingen och ser vad som kan appliceras på eurokrisen.
Nu är det vår statsskuld som är under kontroll. Det är vår arbetslöshet som sjunker stadigt. Det är vår export och konsumtion som ökar. Det är vår statskista som är överfylld. Det är vår tillväxt som nästan är tvåsiffrig. Och det är här, i Latinamerika, som politiken inte kapitulerat inför storfinansen.
Jag tror att vi äntligen håller på att bli vuxna."
Känns det inte ibland som att de passande pusselbitarna faller på plats? Som att poletten trillar ner? Eller var det dollarn? Eller var det euron?
Katrine Kielos - Inget att skryta om Anders Borg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar