fredag 15 juli 2011

Vid filosofens skägg IV - Andlighetens Bildningsförbund






Regn även på torsdagen. Skönt att sitta inne i stugvärmen (statarlängevärmen) och inventera böckerna i arbetarbiblioteksmuseet. Att man fick pasta med smaskig tomatsås som första fika gjorde knappast saken sämre. Nu rullade dessutom två skivor på repeat där jag satt: från höger psalmer (Tryggare kan ingen vara etc.) och från vänster en uppläst guide om arbetarbiblioteken och folkrörelsetanken. Tryggt och mysigt värre!

Guiden heter På klassresa:

"När man blir hunsad och slagen, var detta ett sätt att härda ut med bevarat människovärde. Man lagrade upp en liten reservfond inombords. Det kunde kännas som man haft en tia i kofferten, när det bara var femöringar i plånboken."

Vad var då detta för kapital? Läsning och bildning såklart!

"Bildningen är inte bara nödvändig för att erövra politisk och ekonomisk jämlikhet, den är också ett självändamål, en arena värd att erövras för sin egen skull.
För att kunna erövra kulturell jämlikhet måste man ta tillvara på varje litet steg på vägen. De andliga värdena är en nödvändighet för människan, det är på det området hon kan växa - den materiella välfärden har alltid begränsningar.
Men de andliga värdena måste odlas för att människan skall se dem som viktiga, arbetarrörelsens kulturkamp måste vara samtidig och likvärdig med kampen för ekonomisk och politisk demokrati."


Det var verkligen inte godsherren på Torups slott som i filantropisk anda ville höja statarna i andligt avseende. Den ideologiska överbyggnaden förkunnades av prästen som höll sig på behörigt geografiskt och socialt avstånd. Om nu statarna och deras ungar överhuvudtaget blev insläppta i kyrkan. Lära sig frukta den himmelske Herren och den världsliga öfverheten skulle de dock lära sig redan som barn.

Det var definitivt inte heller föräldrarna som försökte odla statarnas bildningslust. Läsning var eskapism. En verklighetsflykt. Läsning var för slöa oduglingar. Inget som hederligt folk sysslade med. Något man blev högfärdig eller rent av tossig av. "Den som läste ville heller inte arbeta". Ungdomar fick läsa i smyg från föräldragenerationen. De unga statarna fick själva cykla omkring och låna ut böcker. Starta egna studiecirklar och bibliotek. Själva ta sig ur sin förutbestämda lott som slagna trälar som för potatis och bostad sålde sig själva med hustru och 12 ungar.

Jag fastnar i böckerna jag inventerar. Smygläser själv när inte chefen ser på. Märker att det som sägs i den upplästa guiden går igen i böckerna. I hyllan för Uppfostran. Nathanael Beskow skriver i Arbetarrörelsens bildningsideal (1939):

"Och dock är det uppenbart, att ekonomisk makt och politisk makt aldrig kunna vara målet, utan endast äro medel. Det är icke dessa begrepp som ge uttryck åt rörelsens ideal. Det som eftersträvas måste vara något annat, något på andra sidan om den politiska och ekonomiska makten. Det är möjligheten att leva det högsta och bästa människoliv."

Smaka på detta en stund. Vad är egentligen mål och vad är medel? Vari ligger Det Värdefulla?

Rickard Sandler, den engagerade folkbildningsmannen som 1912 grundade Arbetarnas Bildningsförbund och som sedermera blev både stats- och utrikesminister, skrev som ung och brinnande eldsjäl i Socialdemokrati och folkbildning (1917):

"...folkbildning måste betraktas som en förutsättning för socialdemokratins realiserande. Det är därför ett specifikt socialistiskt intresse. Den är en betingelse för socialdemokratin, kanske likvärdig med de ekonomiska betingelserna, och som i allt fall icke av dem får ställas i skymundan. Utopisternas samhälle, grundat på uppfostran, var en ekonomisk omöjlighet. Ett socialdemokratiskt samhälle, byggt på bara ekonomi, skulle vara en så att säga ideell omöjlighet. Framtidens samhälle kan icke grundas endast på ett till högsta tekniska fulländning utvecklat hushållningssystem. Det måste desslikes byggas på högt kultiverade människor. En höjning av genomsnittsmänniskans andliga nivå är för våra samhällsideals verkliggörande av grundväsentlig betydelse."

Hur låter det idag? Vilka är idealen? Teknik och ekonomi? Vart tog det andliga vägen? Möjligheten att leva "det högsta och bästa människoliv"? Sandler fortsätter:

"Vi kräva inga idealmänniskor. Men det är utom tvivel, att ett på bredaste demokratisk grundval vilande samhälle kräver ett bättre människomaterial än det vi idag äga. Då samhällets funktioner vidgas, växa naturligtvis kraven på samhällsmedlemmarnas kompetens. Därför måste folkbildningen vara av livsintresse för den socialistiska staten på ett helt annat sätt än för den kapitalistiska. Och folkbildningsarbetet är att betrakta såsom en för socialismen lika betydelsefull gärning som det politiska eller fackliga arbetet."

Saknar vi kanske något i dagens arbetarrörelse? Dagens arbetarklass? Som på ett förnedrande och förödmjukande sätt berövras väg- och arbetsplatsbibliotek, En bok för alla, gratis museer o.s.v. för att istället tvångsmatas med förnedrings-TV och lockas med jobbskatteavdrag?

Som guiden i CD-form berättar där jag sitter med näsan i hundra år gamla, men skrämmande aktuella, böcker:

"Studieförbunden är en viktig del i arbetarklassens frigörelse."


Det var gott med nybakad sockerkaka med röda vinbär till eftermiddagskaffet!

(Flera backar nog när de ser hur "långt" och teoretiskt detta blogginlägg är. Vilket kanske bara det säger lite om behovet av folkbildning i vår tid?)

Inga kommentarer: