I ett blogginlägg strax nedan fick jag en kommentar om att "jag borde vara mer respektfull när jag recenserar folks utseenden". I detta fall var det den rödkladdiga förstagångsfärgläggningen i en röd tidning som varit svart-vit i 40 år och således har "barnsjukdomar" som jag "kritiserade" och raljerade kring.
Jag förstår om mina anspelningar inte alltid kommer fram. Därför är kommentarfältet bra. I själva verket vill jag väcka debatt när jag skriver. Få mothugg och komma framåt. Dialektikens lov. Få frågan om vad fan jag egentligen menar och kunna utveckla diskussionen.
De gånger jag skriver om utseenden är när det handlar om medvetna val av sådana. När jag skriver att jag tycker att Anders Borg ser ut som en hallick är det för hästsvans, kostym och ring i örat. Fredrik Reinfeldt använder sina ögon och hundblick på ett politiskt offensivt sätt. Därför använder jag det tillbaka.
Jag har alltid föraktat påhopp på Göran Persson, Ingvar Carlsson, Göran Johansson m.fl. för utseendenas skull. Inte för att de är sossar utan för att det är så fult.
Detsamma gäller personliga svagheter. Jag skulle aldrig få för mig att hoppa på en politiker för att denne skulle ha spritproblem. Eller dras till minderåriga. Eller lida av en psykisk åkomma. Sånt brukar äckliga journalister älska annars. En annan sak är att utnyttja en maktposition. Sånt måste uppdagas. Om en polischef utför övergrepp på kvinnor samtidigt som han far runt och håller feministiska föredrag ser jag två starka skäl till att lyfta fram det: maktmissbruket (ett missbruk som ska lyftas fram) samt det vidriga fenomen att de duktiga jävlarna allt för ofta är de falskaste kräken. Annars är våldtäkt en sak mellan offret, utövaren, rättsväsendet och psykiatrin. Fan inte allmänheten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar