fredag 3 december 2010

Rockweekend 2010 del 3 - Musiken - Del 2 - Fredagen


Fredagen inledde jag och Linn med öl och Paul Dianno. Blev det någon Iron Maiden?, frågar Vän av Ironi. Jovars! Faktiskt hela debutplattan (= Maidens bästa!)! Och en massa godis från Killers! Och en massa härligt mellansnack om svenska flickvänner och lagens fela sida! Toppenstart på dagen!

Sepultura var fantastiska. De bjöd på guldkorn från så gott som varje skiva. Brassade verkligen på (hoho!). Bäst var de i slutet när de gick tillbaks till rötterna. Roots, bloody roots! var en given avslutande allsång. Coolast och häftigast var dock extranumret Ratamahatta! där Derrick Green gick lös på handtrummor framme på scenen. En underbar scenpersonlighet som hade förvånande kul åt en festivalbesökare iklädd kalsonger: I love Sweden!

Danger Danger är såklart inget band som hårdingar som jag lyssnar på. Men jävlar i min lilla låda va bra de var när jag hängde med Linn som älskar dem! Fick nästan samma känsla som av DAD på Sweden Rock ett par veckor tidigare! Och sångaren var en fenomenal frontman!

Over The Rainbow är Rainbow. Så det så. Joe Lynn Turner lyckas både med AOR-dängorna och Ronnie James Dio-materialet. D.v.s. världens bästa låtar som Stargazer och Gates of Babylon. Det ska han ha en stor eloge för. Det var inte utan att det tårades i ögat när Joe Lynn berättade att han samtalat med Ronnie James strax innan hans sorgliga hädangång. Sen brakade Man on the Silver Mountain av! Den enda låten jag saknade när jag och Linn såg Over The Rainbow på KB i Malmö i höstas var Spotlight kid. Och nu såg Joe Lynn en pytteliten spotlight inför sista extranumret....!

Rockweekends allra bästa spelning var Twisted Sister. Den avklädda transvestitutstyrseln påverkar knappast deras musikalitet. The kids are back! Låtar som Burn in hell och Destroyer var verkligt grymma. Låtar som The Price verkligt starka. Behöver jag tillägga att det blev grymt ös när de fick igång publiken på mellanstadiestänkare som I wanna rock och We´re not gonna take it?!!! Det som gick mest in i hjärtat var dock när de helt otippat rev av Rainbows Long live rock´n roll (som man självfallet hörde på konserten innan) som en hyllning till den största av dem alla: Ronnie James Dio! Horns up! \m/

Fredagsnatten avslutades med Sebastian Bach. Som jag aldrig fått chansen att se innan (Sweden Rock ... hrrrmmm...). Där solklart det bästa var alla låtar som stavas Skidrow. Det inleddes strålande med Skideröv-favoriter som Slave to the grind och Monkey business. Eighteen and life, lika heltippad som Små grodorna. Det samspelta scenspexet med medmusikerna var en underhållning i sig!

Oavsett om ni var med eller inte: klicka nedan och njut!!!! Do your Horns up for Ronnie!!! Do that! Do that! Do that!\m/

Twisted Sister Rockweekend - Long live rock´n roll!!!!

2 kommentarer:

Linn sa...

Den här dagen är nog den bästa konsertdagen i mitt liv...fy satan så bra med så många önskeband på rad, fick nästan...men bara nästan sår i öronen i slutet av "Skidrow" dära.

Caligula sa...

Grymt, Linn! Och jävlar va solbrända vi var! =P