måndag 20 december 2010

En sen sommarsaga - Vedema Hall















I augusti (lördagen efter jag avslutade min festivalsommar med Teddybears i Malmö) gjorde jag och Linn en sak vi snackat om i ett par år: campade i Vedema!

Nu vet förhoppningsvis inte de flesta vad Vedema är. Och det visste inte jag heller innan nu. Det ligger en dryg mil väst om Hässleholm. Vid en typisk skånsk godsherre/storbonde-gård. Men med en natur som får en att häpna.

Vi slog upp vårt tält på ett "ensamt" campingområde där bara vi och ett utedass fanns. Utedasset kom vi att undvika. Det innehöll både det största och vackraste getingboet vi sett. Det innehöll även de största bålgetingarna vi sett. Det var meningslöst att spela hjälte och plocka ner getingboet i en av mina medhavda matkassar. Det var helt enkelt för brett...

Men vi hade en vacker sjö utanför. Med näckrosor, vass och kolsvart vatten. Och en eldstad med ved. Som inte gick att få fyr på... Vi var inställda på att elda. Men fick aldrig nånsin den minsta fyr på vedklabbarna som fanns färdighuggna överallt...

Vi var där både för att vandra och för att mysa. Mest för att vandra ända. Och vi vandrade. Det är sanslöst kuperat för att vara Skåne. Samtidigt i skogsmiljö. Man fick se sig för där man gick. Vi gick (försiktigt) ner i en skogsdal där vissa tycktes campa. "Bergsluttningen" på andra sidan såg spännande ut och vi spekulerade i om det kunde vara en skidåkningsbana. Vilket det mycket riktigt var. Utförsåkning mitt inne i en nordskånsk skog!

De geografiska miljöerna mötte varandra minst sagt. Helt plötsligt var man mitt inne i Amazonas. Bruna floder slingrade sig i regnskogen med termitstackar (= göingska myror är inte sämre än deras snapphane-versioner till bin).

Hur man än förundrades över djur- och växtlivet undrade man främst hur i helskotta människor kunde leva här och överleva på jordbruk? Detta är mycket bra skyltat och instruerat. De levde främst på djuren. Dessa inhägnades med hjälp av gärdsgårdar/vallar av grus, jord och småsten. Stora stenar fanns inte till hands. Djuren sket och med hjälp av piss (salpeter) och skit (gössel) kunde man odla och använda avföringen till annan nytta. Bokskogen gjorde att svinen trivdes. Forsarna användes som drift i vattenkvarnar för enskilt bruk (vi gick över träspångar där det forsade friskt).

Vi avslutade första kvällen med ett par öl uppe på Vedema Hall. Som ska vara Skånes högsta punkt. Och man såg verkligen långt långt ut över en horisont av barrskog. Detta är sena sommaren 2010:s absoluta höjdpunkt(!). Så jävla mysigt!

Mindre mysigt när det helt plötsligt blev bäckmörkt när vi skulle ner för höjden... det finns rep att hålla i, men för varje decimeter hotar ett stup... Linn föll helt plötsligt och skulle kunna ha slagit sig fördärvad... en ficklampa rekommenderas!!!!

När vi väl kom "hem" till tältet kunde vi ännu inte få fart på elden... det blev ett abrupt slut på ölandet och in i djupaste sovsäcken för att hålla sig varm... vilket inte gick... det var jävligt kallt...!!!!

Det var skönt när det dagades igen. Vi fick inte heller nu fart på tältet trots otaliga tidningar och tändsticksaskar. Vi packade ihop och fortsatte att vandra (tacksamt nog på Skåneleden och andra färdigutstakade rutter som korsade varandra). Nu småregnade det och var tradigt. Men vi satte oss under en jättestor trädkrona som skapade en koja. Regnskyddat och rent av skitmysigt. Utanför var apelträd med skitäckliga äpplen som hamnat utanför sin agro-historiska kontext. Just därför tyckte jag själv att det var kul att slänga bort ett skitäckligt förvildat och avdomesticerat äpple.

Vi gick vidare och kom till ett stenbyggt vandrarhem som vi gick in i och skyddade oss för regnet. Som en öppen härd i mitten fanns en spis med skorsten man kunde elda och göra mat i. Och en massa huggen ved. Som det var totalt omöjligt att få fyr i. Utanför en stenbyggd bungaloo som var riktigt cool med närmast trädansbandsgolv och vedeldad kaminspis i hörnet (från marken utanför stack byggnaden upp en halv meter). Utedass och buskar med rejäla björnbär utanför.

Snart kom vi ut på vägen och hem.


Tips till er som ger er av på detta underbara äventyr:

* Ta med er tändvätska (vi var för tuffa och lyckades som sagt aldrig få fyr utan fuskvätska)

* Ta med er ficklampor (slår ni er halvt fördärvade mitt i natten i backen ner från utsiktsberget kan det vara svårt att få hjälp; i synnerhet om ni druckit)

Annars tvingar jag fan alla att komma hit!!!!

2 kommentarer:

broder Daniel sa...

var du ikke bange för stikkelsen?

Caligula sa...

Jeg er tuff som Mads Mikkelsen - ikke bange foer Stikkelsen!