Politik är att bajsa

Allt medan Sverige i grunden förändras.
Det är sent i demokratin.
”Vi är många som inte står ut med kvartalskapital­ismen, elitismen och marknadens ­diktatur. Dags för ­kärlek och uppror!”, ­avslutade jag min ledare då för nio år sedan.
I dag skulle jag ha lagt till främlingsfientligheten i uppräkningen.

Helle Klein skriver sin sista ledare i Aftonbladet. Tillsammans med kultur- och debattsidorna en oas i en kommersiell och fördummande öken av lösnummersnask.

Hoppet ligger i det jag så ­ofta har skrivit om – folkrörelse­demokratin, där vi möts, lär oss ­respekten för den andre och i ömsesidighet skapar vårt solidariska samhälle. Socialdemokratin måste hitta sin folkrörelsesjäl igen. Slopa kampanjmakeriet och gör politik i stället i mötet mellan medborgare och folkvalda, i kontrasten mellan idé och verklighet, i spänningen mellan då och nu.

Välj upproret framför anpassningen. Samhällskritiken framför trianguleringen.

Jag tror själv att detta är lösningen. Satsa på Hyresgästföreningen och få bort "snedtittandet" i tvättstugan. Satsa på facket och anständiga anställningsformer. Satsa på studiecirklar och folkbildning. Möjligheterna är astronomiska i informationssamhällets och globaliseringens tidevarv. Det finns bara en bristvara idag: Vilja. Politik är att vilja, sa en vis man för vad som känns som tusen år sedan. Så:

Vad vill du lilla Vilja? En Vilja vill ja´ ha! En vilja som kan vilja att alla har det bra!

Idag känner vi oss så oacceptabelt vilse i pannkakan att det kommer att ge oss traumor för livet på en nivå Staffan Westerberg aldrig lyckades komma i närheten av. Men gladast är nog Storpotäten.

Solidaritet, kärlek, uppror och en hållbar utveckling! Gärna medalj - men först en rejäl bajspladaska!

KärlekOchUpprorViktigareÄnNågonsin

BajsIPladaskan

We're a ship without a storm
The cold without the warm
Light inside the darkness that it needs, yeah

We're a laugh without a tear
The hope without the fear
We are coming - home
(RJD)