"Om ändå romerska folket hade endast en hals!"
(Caligula)
Det skulle vara lättast och mest bekvämt att tvåtusen år senare säga: "Om ändå svenska folket hade en hals!" Att avfärda "dem" som omoraliska, egoistiska och köpta kräk. Som inte bara röstade efter plånboken för skattesänkningar. De röstade även in ett intolerant rasistparti i riksdagen.
Men det gör jag inte. Kritik utan självkritik är lika mycket värt som kattguld framvaskat i brun dynga.
Jag har tjatat med att kalla Alliansen "marknadsfundamentalister". Ty det är precis vad de är. Ideologiska fanatiker. Som i sin psykos inbillar sig att de är kung Midas och att allt de rör vid, läs privatiserar, blir till guld. Trots att det i själva verket blir till skit. Dyrt men värdelöst. Men med privatiseringar och ökade klassklyftor som ledstjärna har de vägen utstakad. Och de navigerar oerhört skickligt. Och når sitt mål.
Samma med Sverigedemokraterna. De är självfallet (nästan) samma Bevara Sverige Svenskt-gaphalsar som förr. Men de har, i intimt samarbete med den europeiska international av nationalister de tillhör (Le Pen, Alessandra Mussolini m.fl.), lyckats raka hakan skickligare än skallen. Lena kinder för svärmor att nypa i. "Ras" har blivit "kultur" har blivit "värderingar"... och de är helt plötsligt (relativt) salongsfähiga.
Kvar är förlorarna. Vänstern. Arbetarrörelsen. Som skiter i brallan av sin egen skugga. D.v.s. den ideologi som de uppstod ur i tidernas gryning. Och som hållit dem levande sen dess. Åtminstone organisatoriskt.
Under Alliansens fyra år har de lyckats underminera facket rejält. Det dröjde inte många veckor innan de lyckades få mängder av medlemmar att fly undan anfallet. Genom att trixa med a-kassan så att den slog så orättvist det bara var möjligt. Bemanningsföretag har ersatt riktiga anställningar. Detta har vår massarbetslöshet, som verkligen inte är en "synvilla", och fackets allt mer svaga ställning skapat förutsättningarna för. En revolution i tanken har initierats uppifrån: arbetslösheten är, liksom allt annat, ett individuellt problem.
Självklart vill man ha mer kvar i plånboken. Det säger sig självt. Och jag säger inget om det. Tvärtom. Man vill ju flytta fram sina positioner. Även de ekonomiska. Men även här har vi hjärtvättats i tanken: mer i plånboken får man genom skattesänkningar. Tanken på rejäla lönelyft är som bortblåst av högerorkanen. Trots rekordvinster hos storföretagen i åratal. Men de röd-gröna nämner inte detta ens med en viskning i högervinden. Trots att det skulle vara ett utmärkt sätt att både äta kakan och ha den kvar: mer i plånboken utan att det går ut över den skattefinansierade välfärden. På sin höjd kan kritik framföras mot riktigt vulgära borgerliga förslag på många tusen i lönesänkning för ungdomar. De röd-gröna ville ju faktiskt sänka ungdomarnas löner genom avskaffande av arbetsgivaravgiften.
Ergo: Vänstern får skylla sig själva. Har man inget mål och inga framtidsvisioner är man inte särskilt sexiga för väljarna heller.
Men jag är såklart en riktig sexbomb! Lyssna och lär: låt er inte domineras och förnedras av en borgerlig stilettklack i pannan! Återerövra ideologin! Stärk facket och bekämpa bemanningsföretagen och terrorattackerna mot anställningsskyddet och arbetsrätten! Kräv både högre löner och kortare arbetstid! Förhindra privatiseringar och utförsäljningar till oseriösa spekulanter! Jag lovar att det även kommer att leda till bättre valresultat!
Läs Åsa Linderborgs och Daniel Suhonens artikel nedan! Bajsa inte i byxan av K-ordet! Som inte betyder Kommunism (om någon nu är spökrädd) utan Klasskamp!
I know a poor man, a rich man
I know I can talk to a king
But nobody here is gonna tell me
I can’t find out one thing
(RJD)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar