onsdag 28 juli 2010

Karl XI II: Karl Pålspetsaren


Jag lyssnar på Fernes skiva "Snapphanar" från 70-talet. Byggt på en musikal om snapphanestriderna. Från "snapphanarnas" perspektiv. "Fri! Fri, friare, friskytt!" "Ni kan bränna gårdar till ruiner, men ni bränner aldrig längtan efter friheten!"

Just nu balladen om snapphaneledaren Severin som spetsades levande. En påle träddes upp mellan hudlagren från ryggkotan till nacken. Där fick han hänga. Androm till varnagel. I den byggd som ockuperats sedan freden i Roskilde 1658. Under Skånska kriget på 1670-talet fanns det folk i de ockuperade områdena som gjorde motstånd. På samma sätt som det finns i Afganistan idag.

Med anspelning på en annan europeisk furstes sadism brukar jag kalla Karl XI för "Karl Pålspetsaren".

Sveriges Karl XI stredo mot Danmarks Christian V. Bägge slogs för dominans i Östersjön. Ekonomi och maktpolitiska intressen. Där lågo Skånelandskapen bra till. Fast egentligen var Sverige aldrig en stormakt. Inte Danmark heller. 1600-talets enda egentliga europeiska stormakt var Frankrike. På Östersjön var Holland bubblare. Sveriges krigföring och formella (och marginella) dominans byggde på franska subsidier. De betydande frederna mellan Sverige och Danmark slöts över huvudet och till parternas förtret i franska säten som Fontainbleu. Sverige som Danmark användes av Frankrike för att "balansera" Hollands ställning...

Enligt Göran Rystad hade Christian V och Karl XI två helt olika militära strategier. Chrille ville utmanövrera fienden och upprätta baser. Calle betonade slagen - fiendens här skulle slås ut. Som i de barbariska och meningslösa blodbaden som slaget vid Lund 1676. Där tusentals soldater dog på var sida. Låg där och ruttnade...


Idag behöver stormakterna, förlåt: supermakten, inte välja mellan olika strategier. De kan gott göra en mustig müssli av allt de hittar. USA bygger sitt militära världsherravälde på att upprätta baser. Och på att bomba och beskjuta civila i invaderade och ockuperade områden. Genom att lura världen att detta är "militära slag". Mot "ondskan". En "ondska" som ges ansikten. Usama bin Ladin. Som verkar lika oåtkomlig i grottorna som Snömannen i Tibet. "al-Qaidas andre man". "al-Qaidas tredje man". O.s.v. De vet ju själva så väl att de själva genom sin terror och ockupation skapar motståndet och sin egen hotbild. På exakt samma sätt som snapphanarnas motstånd under den svenska ockupationen.

"Tänk om Svensken vinner kriget! Ska vi alla hängas då? Måtte Gud se till att aldrig det blir så!"

Så sjöng Ferne precis i låten om Loshultskuppen, där snapphanarna i mitt granna Göinge snappade åt sig den svenska krigskassan genom ett gerillatillslag. Repressalierna väntade... Och Gud fanns till hands... liksom för afganerna och amerikanerna idag...

Hos Rystad och många andra svenska historiker lyfts berättelsen fram om att Sverige blev stormakt i samband med Westfaliska freden 1648. Därmed skulle vi ha en klok och fredlig tradition av fredsmäklare. Där "vi" är lika belåtet bra än idag.

Det har ju visat sig att UD, trots en månads letande, inte hittat en enda inbjudan från Afganistans regering (om de ens hade en sådan) att delta med stridande militär. I ett ockuperat land. Som av en naturlag producerar motstånd. Som en gång snapphanarna.

Så "läckte" Wikileaks tiotusentals rapporter ut på nätet. Om amerikanska mord på cilivila. På barn. Men den bålde och beryktade "medlaren" Carolus Bildt slösar inte tårar på barn. "Inget nytt", höres hans högfärdiga spetsiga näsa snäsa. "Som passar ett cyniskt svin", för att citera Sillstryparn. Calle tycker uppenbart att det är värt det. I vårt misslyckade och kontraproduktiva "demokratiska uppdrag" som de allra flesta av de krigförande numera tar avstånd från...

Sens moral: Historien går igen....

Man slås verkligen av hur absurd den absoluta monarkin är. I synnerhet när det handlar om politik. Karl XI och sonen Karl XII var bara tonåringar när de tillträde som enväldiga konungar. Barn. Gossekonungar. Idag handlar det om tillägnad kompetens. Eller?

"Här bodde en familj en gång - innan kriget kom"

VågaVägraKriga



We laugh at your religion
You people of the sand
We have no superstition
You can read it in our hands

Forgive me father for the change we bring
But it's all for the man who would be king

We never got an answer
But it's just too late to ask
The bloody flag was waving
And our hearts just ran too fast

Curse me father for the chains we bring
And don't believe the man who would be king
(RJD)

Inga kommentarer: