Jag ringde imamen ikväll. Det kändes lite pirrigt. Inte för att jag lider av muslimskräck, det var snarast jag som var telefonterrorist. Men jag har grym telefonfobi. Tycker t.o.m. att det är ett helvete att plinga upp bekanta. Jag kan ta på mig en "roll" när jag ringer okända, men det är ändå saker som spelar in. Som:
* Uttalet. Hur uttalar man ? Vad är för och vad är efternamn? Ska man använda titeln imam? Jag chansade på att säga att jag sökte "imam Shaaban Abu-Zur". Lyckligtvis fattade både hans fruga och han själv vem jag syftade på. Sen när vi är bundis kan man kanske hälsa: "Tjabba, Shaaban!"?
* Hur bra behärskar en person med ett sånt namn svenska? Lyckligtvis snackade han bra svenska trots en viss brytning.
* Hur ska man prata rent allmänt? Ordval o.s.v.? Lyckligtvis var han trevlig och bra att prata med. Han kallade både mig och Per-Ola "broder". Vilket jag inte gjorde tillbaka. Jag är ju inte muslim. Men man kanske ska säga så ändå? Eller säger man "broder" till en imam?
En massa svåra grejer. Plus att jag ville låta intresserad av islam samtidigt som det var en form av studiebesök. Vi är dock välkomna på fredagsbön klockan 12.20. Och får gärna komma 20 minuter innan och bekanta oss lite med imamen.
Fast nu börjar Per-Ola vela när han hör tiden, den otrogne hunden! Men Gud är större, så vänta bara! På söndag ska vi förresten vara otrogna med mormonerna igen! Som egentligen heter Heliga Av Sista Dagarna eller nåt! Och INTE tillåter månggifte!
Jag fick förresten en kommentar i en gammal blogg för en stund sen. Jag anklagas för att ha en kristen (med skygglappar försedd) agenda. Muahahahaha! ;-p \m/
Shalom, Shalom, Storslalom!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du kan väl alltid köra med förortskidsens "broo" eller "bree", annars? ;)
"Brossan" säger kidzen här! Mer allmoge kan jag tänka! :-)
Skicka en kommentar