Jag började denna söndag med kaffe och Entombed. Jag ska ju se dem på båten snart och jag är inte ett dugg inlyssnad. Inget band som fastnat direkt. Jag har sett dem några gånger och det är väl OK öldrickarmusik. Deras nyare skivor har jag haft fördomar mot; "dieselrock" istället för Stockholms-döds. Men så lyssnade jag på "Serpent Saints" och fastnade direkt. Sent ska syntharen vakna!
Lämplig söndagsstart med tanke på dagsplanerna. Jag vet inte om mormon... Jesu Kristi Kyrka Av Sista Dagars Heliga lyssnar på Entombed. Men kaffe dricker de definitivt inte. Så att ta med en vetelängd till kyrkokaffet kändes inte som en idé. Per-Ola bjöd på kaffe på McDonken efteråt istället. Mormonerna i sin tur skulle käka hamburgare på lunchen. Dock inte på samma ställe. Vi kände att vi gjort vårt med dem nu.
De var lika trevliga som förra söndan. Ytterst artiga. Kom och hälsade och pratade med oss. Inte med några falska försäljarleenden. Uppriktigt. En av damerna frågade om jag och Per-Ola var bröder. Vi var ju så lika. "Och lika snygga". Muahaha! Sånt får man aldrig höra annars, det ska vara mormontanter i klimakteriet till det! Det fanns även denna söndag vackra damer att titta på. Och stämningen var lika uppsluppen. Direkt intim. De sa till oss att vi inte skulle bli rädda för att de kramas så mycket. Vilket de gjorde. Höll i regel om varandra under "sakramentsmötet". En smackande puss på kinden under predikan tycks helt normalt där. Och ungarna sitter på golvet, pratar och ritar på sina papper.
Den som säger att "där inne" är de stela, sterila, förtryckta och kvinnorna får inte ens öppna munnen kommer jag att slå på flabben! Det är så jävla lätt att vara fördomsfull och "veta hur det går till". När man inte ens kollar upp det. Vilket är så otroligt enkelt. Jag ångrar att jag inte gjort det här för längesen: besökt olika samfund. Deltagande observation, om man vill snacka akademiska. Snacka språk ja: vi blev sanslöst impade av missionärernas svenska! "Äldste" Perry hade varit här i sju månader (sen i somras!) och pratar flytande svenska. "Äldste" Marcus har snart avklarat sina två år här. Och har en svenska som är bättre än de flesta inföddas.
Glädjen under gudstjänsterna kan man nästan ta på. Glädjetårar brister ut. Sitter man med och inte känner ett uns sympati och rörelse har man fan i mig empatiska störningar! Jag kan säga detta direkt: om jag vore otroligt ensam eller befunnit mig i en riktig livskatastrof skulle jag mycket väl kunna fastna i en sån här sekt. Det är mekanismer man inte kan läsa sig till. Inte ens genom beskrivningar av avhoppade medlemmar. Religion har nästan inget alls med förnuft och hjärna att göra. Nästan enbart känsla och hjärta.
Denna söndags tema var "Återställelsen". (Ej att förväxla med "Återställaren", då de ej heller förtär vin, ens under nattvarden). D.v.s. att Jesus återställde den ursprungliga kristna kyrkan genom Joseph Smith och "Mormons Bok" i Amerikat på 1800-talet. Egentligen stack vi dit för den följande "söndagskolan". Alltså studier av deras kyrka och tro. Vi ville självfallet veta vad som skiljer dem från andra. Och det finns tveklöst flera spännande grejer. Vi hann inte med så mycket på denna kursens första lektion (som bestod av mig och Per-Ola och leddes av en som är gymnasielärare här i Kristianstad med missionärerna som bisittare). Vi fick varsin kursbok på svenska som var både snygg och utförlig. Perfa! Nu ståndar självstudier! För vi vill inte dit mer. Vi tycker att vi fått ut det vi varit där för: upplevt vad det är för människor och vad de gör, samt fått reda på vad de tror på. Jag snodde även en av deras psalmböcker, så nu har jag ett eget litet basic mormon-bibliotek!
Vi vill inte ge dem illusioner om att vi är intresserade av att joina dem. Vi nekade vänligt missionärerna att besöka oss. De skulle bli som plåster, och jag skulle helst se att de åkte hem till sina mammor i Kalifornien. För deras egen skull. Vi vill inte heller bli erbjudna varsin fru där och pippa fram en massa ungar. Vilket de skämtsamt insinuerade.
En söndag i Jesu Kristi Kyrka Av Sista Dagars Heliga är en skitmysig glädjekälla. Dock incestuös. Och man undrar hur de känner sig i "världen utanför". Det var det mötet med omvärlden de skulle behandla efter lunchen. Skönt att de käkar hamburgare i alla fall!
Det var inte dumt med en kaffe och skitsnack efteråt! Tack, Per-Ola! Jag bjuder som sagt på fredagsfika hemma efter fredagsbönen i moskén!
Det var dessutom skönt att lyssna på nya Burzum när jag gick hem! Mormonernas psalmer sätter sig verkligen!
Amen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Om du behöver mer information om Mormonkyrkan så har jag många bra länkar och annat. Kyrkan håller på att lägga ut så mycket material som de hinner.
Om du orkar läsa min blogg från början så hittar du mängder med information också. Du får veta allt det du inte hade en aning om.
Mormoner finns överallt, vi gillar att besöka andra också. Ganska många är dubbelanslutna då de också behåller sitt tidigare medlemskap. Jag har läst om en kvinnlig medlem som leder musiken i en moské i USA och allt möjligt annat.
Lycka till med studiebesöken :-)
Tack, Mormonlady! :-)
Jag och min kompis kör ett "race"/projekt där vi besöker olika religiösa samfund. Inte för att konvertera till något, utan för att vi menar att det enda sättet att verkligen lära känna en religion är genom aktivt deltagande. Detta är ytterst intressant och skitspännande!
Ska läsa dina bloggar och kolla länkarna! När jag kallar er sekt är det inte för att kränka/såra er. Var och en blir salig på sin tro. ;-)
Entombed är grymma!
L-G är typ husgud här hemma så fatta att jag skämdes ihjäl när jag i somras trillade nerför en trappa och landade mitt framför fötterna på honom!
Men L-G var en gentleman och hjälpte mig upp och frågade hur det gick. Kommer inte ihåg vad jag svarade, men tror att det mumlades fram något som liknade "I love you" och en kram.
Ja, jag var väl inte helt nykter.
Haha, underbart Maria! Inga brutna fötter då? ;-D
Skicka en kommentar