Just nu känns livet rätt surrealistiskt. Som en dröm. Eller en film av Terry Gilliam. Eller en serie av John Andersson.
Jag har varit mer eller mindre vaken långt över ett dygn. Dricker kaffe fast jag borde sova. Garmarnas suggestiva musik/mystik i stereon. Efter badhuset i eftermiddags blev jag hembjuden på middag hos farsgubben och hans sambo. God skinkjanssons, snapsar, öl, vin och grogg. Men jag känner inte så mycket av alkoholen. Känns drömlikt ändå......
Ja, jag ska inte gå in på detaljer här. T.o.m. jag drar gränser mellan offentligt och privat. Absurditeten är av den typen att det bara är kul att skratta åt. Bara nåt jag fick reda på som knappast är av allmänintresse. Inte ens absurt i sig. Och jag borde lägga mig och sova. Inte lyssna på rave party-medeltidsmusik...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det borde du, och det hoppas jag du gjort nu, och låter det du fått reda på hamna i rätt perspektiv, i relation till resten av saker och ting. Sömn kan åstadkomma sådana saker, som du vet.
"Feminist trots att jag är heterosexuell" eeh va? det var det mest korkade jag har läst, tror jag.
Se till att få ordning på dygnsrytmen nu för allvaret börjar på tisdag!
SKÅL!
Morrica: Behövdes verkligen, haha! :-D
Emelie: Det finns t.o.m. ännu mer korkade uttalanden. Typ klassikern: "Jag har inget emot homosexuella, bara de inte är på mig". Och "Du är bara feminist för att ragga på brudar". Jag är åtminstone ironisk... ;-)
Per-Ola: Lika bra det... ;-)
Skicka en kommentar