måndag 2 november 2009

Det Osynliga Barnet



Trattkantareller, paprika, yoghurt och tacosås fick bli kvällens gryta till basmatiris och soja. Nordiskt-indiskt-tex-mex.... snacka om cross-over! Svampar plockade av min kära mor, så jag fick sila bort löv, barr och grässtrån! Äkta vara!

Svampplockning blev det även till maten! I Mumindalen! Jag kollade på "Det osynliga barnet"; den första japanska Mumin-filmen jag sett. Helt OK även med Mumin från Nippon (med tanke på att dockfilmerna är polska bekräftas det att Mumindalen är kosmopolitisk). Boken "Det osynliga barnet" innehåller flera noveller som är mycket tänkvärda. Jag tycker att även den enklare filmen gör dem rättvisa.

Berättelsen om Ninni, Det Osynliga Barnet, får en att hålla med Lilla My: hemska tanter som är iskallare än Morran och som osynliggör och förnedrar barn genom ironi borde ha rejält med spö! I filmen höll jag på att garva ihjäl mig när Mumintrollet jagade Stinky och skulle spöa honom! Fast det är nog lite synd om Stinky också så rolig som han ser ut!

Filmen består av olika avsnitt med hemsk finsk tango som signaturmelodi. Men ju finskare desto bättre! "Den sista draken i världen" är ett av avsnitten och tillika en novell i boken. En mycket söt och fin berättelse om något man aldrig kommer eller växer ifrån: den djupt orättvisa fördelningen av kärlek och tillgivenhet.... *snyft*


Nästa Muminbok är "Sent i november". Även om det bara är början.

3 kommentarer:

broder Daniel sa...

MuminVälkommen in i den tecknade världens mästerverk! Jag har turen att ha en (snart) fyraåring som har en gedigen samling av de japanska Mumin-filmerna på såväl VHS och DVD. Och dessutom älskar dem! Har jag nämnt att Sofia planerar att tatuera ryggen med Mumin-motiv? Toves teckningar då förstås.

saran sa...

vem skojar och skrattar med små hattifnattar? joooo, muuuumin!

och vadå japanskt? är det nåt nytt?

Caligula sa...

broder Daniel: Jag skulle frivilligt vara barnvakt åt Dorian om han inte bott så långt bort! Jag får skaffa en egen samling istället! Jag gillade inte riktigt extraavsnittet där de räddade vilda djur, det var som en vanlig dussinproducerad tecknad film. Kändes inte riktigt Tove. Men annars blev jag såld. Toves egna svart-vita teckningar är alldeles underbara! Har hon tänkt ut nåt motiv?


saran: Haha, nu fick jag den på skallen igen! :-P
De filmerna är ju japanska, men jag har aldrig sett dem innan! Uppväxt med dockserien! :-)


Kul med Mumin-kommentarer! If you´re not into Moomin, you are not my friend! :-D