onsdag 30 september 2009

Maria Larssons eviga ögonblick


"Pelle Erövraren", "Ådalen 31", "En handfull kärlek", "Kådisbellan", "Den store badedag" ... jag kommer att tänka på olika filmer när jag ser "Maria Larssons eviga ögonblick". Den når kanske inte riktigt ända upp till dessa filmer, men vem kan begära det? Det produceras en himla massa dynga till film i dagens Sverige (Arn-filmerna lär jag t.ex. återkomma till), med eller utan Mikael Persbrandt. Men denna är riktigt bra. Jag tycker om den. Den är varm och kärleksfull. Den är fantastiskt snyggt filmad. Miljöerna är trovärdiga, t.o.m. ansiktena ser ut som man föreställer sig att de gjorde för hundra år sedan. Att den utspelar sig i Malmö med omnejd och att Amalthea-dådet är med i en spelfilm gör inte saken sämre. Arbetarklassperspektivet är tilltalande. Med tanke på min tidigare dag tyckte jag att det var lite läbbigt när Maria gick in på "socialkontoret" och blev tvungen att uppge sin situation inför alla de andra bidragssökande som satt där. Varför hon vände och gick avslöjar jag såklart inte eftersom det mot all förmodan kanske finns någon som ännu inte sett filmen. Fast jag brukar ju vara ganska efter på det hållet (och en massa andra). I vilket fall så märks det att Jan Troell och Eddie Axberg varit med förr! Och skådisarna är absolut inte att klaga på!

2 kommentarer:

broder Daniel sa...

Åh! Detta är ju, precis som du säger, en av de absolut bästa filmerna som spelats in! Såg den på bio och blev knäsvag! När till och med Mikael Persbrant gör en bra roll så måste det vara suveränt!

Caligula sa...

Den är helt underbar! Trots att man inte kan släppa Gunvald helt! :-D