måndag 31 augusti 2009

Jesus! I natt myste jag med Jonas Gardell!


Japp, jag och Jonas myste fram till det dagades! Inte fysiskt, måste jag mark-era, men själsligt. Jag satt och lyssnade på hans "Om Jesus" som talbok.

Författaruppläsningar har i regel en dimension som tryckta böcker inte har, nämligen den autentiska känslan och tonen i det som skrivs. När Gardell närmast kommer i affekt när har berättar om obetydliga notiser om hur bögar mördats och tjejer blitt brända och misshandlade i könet, filmade med mobiltelefoner, samtidigt som det är ett värdsomskakande rabalder om Muhammed-karikatyrerna brister han ut i ett: "ÅÅÅÅÅHH..... detta DALTANDE!!! .... Min Gud är de homosexuellas Gud! Kvinnornas Gud! De mobbades Gud! ... Jag förklarar krig mot den andre Guden!" (Obs! Detta handlar inte om den muslimska Guden, jag citerar direkt ur minnet och det utgör inga korrekta citat. Det handlar om den repressiva, fördomsfullt intoleranta, hatiska och förtryckande Guden, den Gud som Gardell är allt för van vid hos de homofoba kristna inom inte minst frikyrkan som så ofta spottat sitt gift på honom.)

Detta är den fjärde "biografin" över Jesus jag gett mig på under ett drygt år. Den första var Roger Viklunds "Den Jesus som aldrig funnits". Viklund försöker ambitiöst slå hål på myten om den historiska Jesus. Det samtida källmaterialet är enligt honom allt för bristande och Jesus-berättelserna är motsägelsefulla och fungerar mest som ett försök att uppfylla Gamla testamentets profetior. (Själv har Viklund en gnostisk tro och föredrar "Kristus" som en "gudomlig gnista" som esoteriskt kan uppfylla människan genom insikt, förståelse och reinkarnation. Han är alltså ingen ateistisk Richard Dawkins.) Även Gardell betonar med rikliga exempel hur splittrad bilden av Jesus är i Bibeln och hur denne uppfyller gammaltestamentliga profetior. Liksom i "Om Gud" visar Gardell på olika sidor och framställningar av Gud och Jesus: ibland själva idealet av ren godhet, kärlek och förståelse, ibland raka motsatsen.

Den andra boken jag läste var Lena Einhorns "Vad hände på vägen till Damaskus". Där framkastar hon idén om att Paulus kanske egentligen var Jesus. Gardell visar däremot inga större sympatier för Paulus. Enligt honom bryr sig Paulus inte ens om Jesus, som inte ens nämner något om Jesu liv eller lära, utan vill främst på ett strängt sätt bygga upp den kristna rörelsen.

Den tredje boken jag satte tänderna i var Sören Wibecks "Jesus: jude, rebell, gud?" Han i sin tur vill ha den historiske Jesus till en samhällsomstörtare som inte var rädd för att ryta till. Gardell tittar efter den tidens förhållanden och vill ha sin dåtida Jesus från Nasaret till en satt, tandlös halvgubbe (de flesta nådde aldrig upp till 30 års ålder) som pratade en lantlig, och i förnäma kretsar kanske löjeväckande, dialekt. Han var uppväxt utan "riktiga" föräldrar och därmed stigmatiserad och utanför i samhället. Ett mobbingbarn som först kanske drömde om att ge igen, sen om en gemenskap där människor tar hand om varandra.

Den Jesus som Gardell, uppvuxen i en frikyrkomiljö och fortfarande troende och i behov av sin barnatros frälsare, är den som åt sin måltid med syndare. Med tullindrivare och horor. De bespottade, det palestinska samhällets paria. Ty de som behövde honom var ju inte de redan rättrogna. Det var syndarna.

"Om Jesus" är inget vetenskapligt akademiskt arbete. Det är inte heller enbart personliga religiösa betraktelser. Det är något mittemellan: intressanta källkritiska, historiska och teologiska reflektioner, men framför allt ett sökande efter och ett bekännande till den förlåtande Jesus som sket i samhällets fördomar och bjöd in alla behövande till sin måltid.

En natt med Jonas Gardell kan vara riktigt fin och mysig! T.o.m. med Jesus oljeinsmorda fötter i knäet! Läs! Lyssna! Mys!

5 kommentarer:

dyermaker sa...

Ja! Jag ska! ASAP! :)

Caligula sa...

Med ämnet och författaren kan det inte bli annat än njutbart! ;-)

Unknown sa...

“Historiske Jesus”?!?

Genom att bara använda denna kontra-historiska självmotsägelse (bevisat av den eminenta avlidne Oxford-historikern, James Parkes, Conflict of the Church and the Synagogue) avslöjar din kristna- [försedd] med skygglappar-agenda-som förlitar sig på fjärde århundradets, hedniska, hellenistiska källor.

Emedan forskare debatterar härkomsten av de ursprungliga redogörelserna på vilka de tidigaste omfattande (från det fjärde århundradet, även fragment är från efter-135 i vanlig tideräkning), romerska hedniska, hellenist-omskrivna versionerna var baserade, så finns det inte ett fragment, inte ens en bokstav i NT som har sitt ursprung DIREKT från det första århundradets fariséeiska judar som följde fariséen Ribi Yehoshua.

Historiker såsom Parkes, et.al, har obestridligen bevisat att fjärde århundradets romerska kristendom var den 180 graders polära antites av första århundradets judendom av alla fariséeiska Ribis. Den tidigaste (efter-135 i vanlig tideräkning) sanna kristna var illvilligt antinomian (anti-Torah), hävdade att de efterträdde och ersatte Torah, judendom och det (”andliga”) Israel och judarna. Den ursprungliga kristendomen var anti-Torah från början emedan DSS (viz., 4Q MMT) och all annan judisk dokumentation bevisar att alla första århundradets fariséer var pro-Torah.
Det är ett berg av historisk judisk information kristna har vägrat att behandla på sidan www.netzarim.co.il (see, speciellt, History museum-sidorna som börjar med ”30-99 I vanlig tideräkning”).
Den ursprungliga kristendomen = anti-Torah. Ribi Yehoshua och hans Netzarim, liksom alla andra fariséer, var pro-Torah. En omedgörlig motsägelse.

Att bygga en romersk avbildning från hellenistiska hörsägen-återgivningar - årtionden efter döden av den första århundradets fariseeiska Ribi, och efter en utdrivning med våld av hellenistiska romerska hedningar, av hans ursprungliga judiska efterföljare (år 135 I vanlig tideräkning, dokumenterat av Eusebius) - baserat på skrifterna av en hellenistisk jude som blev avskuren som en avfälling av de ursprungliga judiska efterföljarna (dokumenterat av Eusebius), är cirkelresonemang genom hedniskt-romerska hellenistiska linser.
Det som den historiska fariséeiska Ribin undervisade finns inte i efter-år 135 I vanlig tideräkning hellenistiska romerska hörsägen-återgivningar, utan i judiska beskrivningar av fariséer och fariséeiska Ribis av den perioden.. i Dödahavsrullarna 4Q MMT (se professor Elisha Qimron), inter alia.

Till de kristna som läser: Frågan är, nu när du har blivit informerad, kommer du att följa den autentiska historiska fariséeiska Ribin? Eller att fortsätta följa den efter-år 135 i vanlig tideräkning romerskt-omskrivna antitesen – en avgud?

Caligula sa...

Satan! Jag är avslöjad! Med min "kristna- [försedd] med skygglappar-agenda-som förlitar sig på fjärde århundradets, hedniska, hellenistiska källor"!

Detta var tänkt som en liten bokrecension som även tar upp tre andra böcker jag läst i ämnet, d.v.s. den "historiske" Jesus. Jag antar att det är mitt utelämnade citationstecken som "avslöjar" mig?

Jag har haft ett helvete (en företeelse skapad av en hellenistisk kyrkofader [anti-Torah] antar jag?) att argumentera för att det inte finns några som helst belägg/evidens för att Jesus har funnits som en historisk person.

Jag är usel på matte (och logik?) och fattar inte riktigt vad "180 graders polära antites" innebär. Eftersom jag aldrig själv sysslat med bibelforskning (och inte heller behärskar vare sig hebreiska eller grekiska) är jag inte insatt i "judisk" dokumentation som "DSS (viz., 4Q MMT)".

Det du skriver låter "historiskt" intressant. Fortsätt gärna att försöka omvända kristna hedningar till den Gud som är sann enligt Torah- (eller Toah)-rullarna. Men låt bli att tillskriva mig en tro och en agenda jag inte har. Enbart för att du läser det jag skriver på ett slarvigt sätt.

Shalom, Shalom, Storslalom!

Caligula sa...

Vad har du förresten för belägg för att ALLA fariséer slaviskt följde Torah?

PS! MÖJLIGEN har jag en hedniskt-romersk-hellenistisk agenda! /Caius Caligula, Optimus Maximus, Divi Filius ;-)