En liten onsdagssaga

Det var en gång en prinsessa som hette Unnigulligunda. Hon bodde i Jasmindalen i Landet bortom floden. Solen sken och som vanligt gick hon omkring med sin glimrande guldkrona på huvudet. På vägen mötte hon en massa vänner: prins Trastvinge, grevinnan Gyllensporre, greve Silverspira och många många andra. Landet bortom floden var annorlunda än andra länder: här var nämligen alla kungar, drottningar, grevar, grevinnor, hertigar, hertiginnor, baroner eller baronessor. Man hade bestämt att det var roligare och mest rättvist då. Därför gick alla omkring med kronor, mantlar, slängkappor, strutar i håret och annat vackert.

Unnigulligunda var dessutom vän med alla djuren i skogen, även de vilda rovdjuren som vargarna och björnarna. Hon var också vän med trollen och skogsråen. Men hennes allra bästa vän var draken Fjällsvans. Han bodde i en grotta i berget och vaktade en stor skatt som tillhörde hela Landet bortom floden. Om det skulle bli nödår skulle denna skatt kunna användas så att folket skulle slippa hungra. Nu kom Unnigulligunda och hälsade på sin vän Fjällsvans.

I Landet bortom bergen bodde en ung ädling som hette riddar Höknäbb. Han var väldigt högmodig och äregirig. Han hade hört talas om den rika skatten i Landet bortom floden och den vackra prinsessan Unnigulligunda. Nu gav han sig av dit för att fria till henne. Han tog på sina sporrbeklädda stövlar, sitt skarpa blanka svärd, sin ringbrynja och red iväg. När han kom fram till Landet bortom floden mötte han prins Trastvinge. Riddar Höknäbb frågade: "Du ser ut att vara en ädel man. Kan du säga mig var jag finner hennes höghet, prinsessan Unnigulligunda?" Prins Trastvinge svarade: "Henne känner jag väl, jag mötte henne för bara en stund sedan. Men kom hem till mig så ska jag bjuda dig på något att äta och dricka efter den långa resan." Detta tackade riddar Höknäbb inte nej till. Han blev hembjuden till prins Trastvinges enkla slott där en rejäl måltid med mat och vin dukades fram. När de låtit sig väl smaka frågade riddar Höknäbb vart prinsessan Unnigulligunda varit på väg när de möttes. "Jag skulle gissa att hon är hos draken Fjällsvans", svarade prins Trastvinge.

Riddar Höknäbb hoppade genast till. "Hos en drake? Jag måste befria henne! Då blir jag dessutom en hjälte och kan vinna både henne, halva kungariket och halva skatten!" Han frågade ivrigt: "Var finner man den gemene draken? Vi har ingen tid att förlora!" Prins Trastvinge log: "Var inte rädd! Draken Fjällsvans är god och vänlig och beskyddar vårt kungarike och vår skatt! Dessutom är han Unnigulligundas bäste vän!" "Bäste vän? En drake?" röt riddar Höknäbb. Han förde svärdet mot prins Trastvinges hals: "Tala genast om för mig var jag finner dem!" Prins Trastvinge berättade var Fjällsvans grotta fanns, men bad riddar Höknäbb att vara varsam.

Riddar Höknäbb red i full gallop. "Detta är ett land av dårar!" tänkte han. "Men jag ska dräpa draken, gifta mig med prinsessan och ställa allt i ordning! Ett land där alla är av ädel börd? Jag har då aldrig hört på maken! När jag är kung ska folket här bli mina trälar och jag själv styra med kraft och vis hand!"

Snart kom han fram till drakens grotta. Där fann han draken Fjällsvans och prinsessan Unnigulligunda glatt pratande och skrattande. Riddar Höknäbb drog sitt svärd och röt: "Släpp prinsessan, din usle best!" Draken Fjällsvans svarade lugnt: "Var hälsad, ädle riddare!" Prins Höknäbb röt: "Vafalls? Tilltalar du mig, ditt vidunder!" och riktade ett svärdshugg mot draken. När han stötte mot drakens hårda fjäll kände han en stor smärta. Draken tittade lugnt tillbaka. Riddar Höknäbb vrålade i vredesmod: "Släpp prinsessan fri! Hon ska bli min drottning! Och din rövade skatt ska du ge mig!" Prinsessan Unnigulligunda svarade: "Din drottning? Men du har ju inte ens frågat om min hand?" "Skulle jag behöva fråga dig?" sade riddar Höknäbb barskt. "Jag räddar ditt skinn från draken, ditt otacksamma stycke! Din fader konungen kommer att bevilja vårt giftermål!" "Min fader skulle aldrig gifta bort mig mot min vilja!" svarade Unnigulligunda. "Då är han en usel konung!" skrek riddar Höknäbb i falsett. "Du ska bli min! Och kungariket! Och skatten!" Därefter högg han åter hårt mot drakens kropp.

Draken låg lugnt kvar men stirrade riddar Höknäbb hårt i ögonen. "Ge dig genast av härifrån!" "Aldrig" vrålade riddar Höknäbb som nu tappat besinningen, slog mot draken med svärdet tills den egna kroppen var helt mörbultad medan tårarna sprutade. Han hade aldrig känt sig så förorättad. Till slut tappade draken Fjällsvans tålamodet, öppnade sitt fruktansvärda gap och visade sina vassa tänder och sin kluvna tunga. Nu förlorade riddar Höknäbb helt sitt mod och rusade därifrån. Hans häst hade redan skenat iväg av fasa. Draken Fjällsvans lät flammor av eld komma ur sina näsborrar och svedde riddar Höknäbbs bak. Riddaren sprang och sprang tills han kom till floden där riket tog slut. Han hoppade i och simmade, och från hans hosor och slängkappa steg en rök. Ringbrynjan tyngde ner honom i vattnet, men han lyckades ta sig över. Han hade förlorat sin häst och sitt svärd. För att inte tala om prinsessan, kungariket och skatten. I djupaste skam kom han till slut hem till Landet bortom berget.

I Landet bortom floden levde prinsessan Unnigulligunda, draken Fjällsvans och alla andra lyckliga i alla sina dagar.

Slut!

Personerna på bilden har ingenting med personerna i sagan att göra. jag bara bildgooglade och tyckte att den passade lite.