"Har du kramat din chef idag?" lyder en av Aftonbladets rubriker idag. Jag ska erkänna att jag inte gjort det. Jag kramas faktiskt aldrig på jobbet, trots att jag är känd som extremt kramsjuk. Men just chefer verkar vara kraftigt underrepresenterade v.d.g. kramar på jobbet.
Om man inte får de verkliga värdena och rikedomarna i livet, som vänskap, kärlek och mänsklig närhet, löper man nog hög risk för att prioritera de ytliga och falska värdena. Förr talade man om hjärtinfarkt som en typisk "direktörssjukdom". Idag talas det mycket om direktörernas sjukliga girighet. T.o.m. Anders Borg reagerar på detta. Men ju mer hagalen och pengastinn man blir desto svårare blir det att tränga igenom nålsögat till himmelriket. Kanske är det kramar de giriga direktörerna behöver?
Eller varför inte en puss? Vem vet, det kanske kan visa sig vara en prins?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar