Hälsade på farsan i förmiddags. Han hade varit i Tyskland i veckan och jag hade gjort en spritbeställning inför SRF. Nu fick jag tre sjuttisar gratis. Plus ett par tyflonpannor eftersom han och hans dam sett att jag hade en gammal sån där det knappt fanns nån tyflon kvar eftersom jag använt metallbestick. Så krasst har jag hämtat in en motsvarade tusenlapp + en frukost. Om jag köpt spriten på Bolaget och köpt stegejärnen på Claes Ohlssons alltså. Tro nu inte att jag enbart utnyttjar farsgubben ekonomiskt. Det är han själv som slänger på mig en massa saker. Och hans sambo är gammal statarunge och berättar ofta hur snålt de fick hålla med saker när hon var liten. På SRF kommer jag att se ut som ett konglomerat av Lemmy Kilmister (loafers) och Tobias Sammet (hawaii-skjorta och zebratält) tack vare saker jag ärvt från farsan. Fast zebra-tältet köpte min festivalpolare Andreas billigt åt oss förra året. Trots att han är så mörk och bara lyssnar på extremmetal. Men det är å andra sidan ett utslag av hans SVARTA humor!
I stan idag kom en dansk iranier och visade en pärm med torterade och hängda människor i Iran. Jag skiter i västs hets mot Iran; det är ett äckligt bigott terroristiskt skräckvälde som är mot allt jag öht står för. Tror t.o.m. att jag skulle gilla shahen bättre än de högutbildade mullorna som utbildat sig i Paris och kommit tillbaka och infört ett religiöst totalitärt och intolerant samhälle. Men att jag skulle pröjsa ett antal hundringar för att jag skrivit på listan gick jag inte med på. Jag gick själv med insamlingar för lite sen, men då handlade det om att få in namn. Att pröjsa ett visst antal hundringar för olika ändamål, ex. 300:- för en internationell konferens med iranska exiladvokater, skulle jag inte ens gjort om jag haft råd. Sånt ska de vara hjärtligt välkomna att göra ändå.
När jag kom hem hade jag fått Marjane Satrapis senaste seriealbum i brevlådan (appropå Iran)! Underbart! Dessutom nya Ordfront Magasin, som jag sträckläste medan jag brände sönder mig till Judas Priest-LPs och kyld starköl på balkongen. Väldigt bra nummer, som med avstamp i maj 68 satte fokus på de ungas situation idag. Mest uppskattade jag en artikel av Hans Lagerberg med tema "Klass 9A". När jag skrev mina insändare i ämnet byggde det bara på känsla; det kändes bara så fel. Här får jag ord för mina egna tankar som jag skulle kunna brodera och hänga över väggen. Jag måste bara beställa hans bok "Lärarna. Om utövarna av en svår konst". Jag tänkte att jag kanske gjorde bort mig med mina insändare. Men nu har man fått kött på benen om att det handlar om förutsättningar, segregation, bristande etik och pedagogik i dokusåpatänkande o.s.v. Känns skitbra. Jag kan improvisera som lärare, jag får uttalat respekt och kontakt med eleverna, jag brinner för mina ämnen. .. Men jag är ingen "superlärare" för det. I läraryrket krävs det andra saker (med betoning på ledarskap och utveckling) som var främmande för mig som tempoarbetare på Volvo. Antagligen därför jag känner mer samhörighet med eleverna än med rektorn. Jag är vilsen som fan öht.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar